Mårran och nätet

Som förälder på 2000-talet förundras man ofta över hur snabbt ens små barn anammar och lär sig tillämpa den nya tekniken. Min snart fyra år gamla son har under en längre tid haft som hobby att titta på hemmagjorda Youtube-klipp med Mårran som tema, något som intressant nog verkar finnas i ett stort antal. Internet-kulturen skapar många intressanta fenomen, och kanske är det ett symptom på en generation som hanterar sin barndoms läskiga gestalter genom att i vuxen ålder få dem att framträda i videoform på nätet?

Den här filmen tyder ju på att så skulle vara fallet, och kanske även den här och den här. Den här har ju en viss infantil charm, men hur ska den här filmen tolkas? Vad vill skaparen ha sagt här? Är det en kulturell referens som helt går mig förlorad? Filmen verkar ju ändå ha krävt en hel del nedlagt arbete för att kunna produceras, så jag antar att den har någon underliggande poäng, även om den går mig förlorad. Nej, då föredrar jag det här klippet, där skaparen faktiskt lyckas få till en rätt vacker historia.

Hur som helst kan man sluta sig till att Mårran (Hufsa på norska, Mörkö på finska och The Groke på engelska) förefaller vara en figur som fascinerar, vilket ligger helt i linje med Tove Janssons övriga figurer, som ofta uppvisar en komplexitet och ett psykologiskt djup vilket för mig helt klart placerar Tove Janssons författarskap flera pinnhål upp över, till exempel, Astrid Lindgrens. Som min far påpekade så kan Mårran ses som en ren negation, en symbol för allt det som står i kontrast till det trygga i Mumindalen (ett återkommande tema i Tove Janssons böcker) och som i sig är en produkt av sin egen ensamhet, sin egen nedåtgående spiral. Mötet med Mårran kan då ses som ett möte med det Lacanska verkliga, den namnlösa fasa som finns i insikten av det som står utanför vår symboliska ordning. Inte konstigt att sådant behöver bearbetas även i halvvuxen ålder.